Beskrivning

Kvitten, som i sin vilda form är en buske, är ett litet träd mellan tre till fyra meter högt. Trädet blommar från maj till juni med stora vita, ljusrosa skålformade blommor. Frukterna väger mellan 300 till 500 gram och är päron- eller äppelformade beroende på sort. Utsidan har en luden beläggning som lätt kan borstas av och lämnar kvar ett vaxaktigt skal som avger en söt, fräsch doft om det gnuggas. Även om kvitten har odlats i tusentals år har frukten inte förändrats mycket, utan till stor del behållit sina egenskaper som vildfrukt.

Träet är frostkänsligt och bör därför planteras på en skyddad plats. Kvitten är i regel fri från skadedjur och sjukdomar. Ett undantag är päronpest (bakteriesjukdom orsakad av erwinia amylovora), som ofta angriper kvitten.

Mogna frukter skördas från september till oktober. Om de ska lagras bör frukterna skördas när färgen börjar förändras från grön till gul. Frukterna håller sedan upp till 10 veckor om de förvaras på en sval plats utan beröring.

Användning

Dessa ljusgula, väldoftande frukter äts normalt inte råa eftersom fruktköttet är bittert och hårt. Om man kokar och sötar fruktköttet får det däremot en söt och god smak som gör att det lämpar sig i geléer, kompotter, saft och kakor.

Kvittenslemmet lindrar irritation. Fröextrakt av kvitten används därför som hostmedicin och vid mag- och tarmkatarr. Omslag med växtslem av krossade kvittenfrö hjälper vid skador och inflammerade leder. Dessutom har kvittenslemmet som munskölj en lindrande effekt vid irritation och sjukdomar i mun och svalg.

Värt att veta

Kvitten odlades redan under Antikens Grekland, men nämndes först av den romerske historikern Plinius (24-79 e.Kr.). Fram till 1900 var frukten fortfarande mycket populär i Centraleuropa. Sedan ökade fruktens nära släktingar – äpplen och päron – i popularitet och tog nästan fullständigt över för kvitten.

”Kvitten för de nygifta ger kärlek, glädje och ljuden av små barnfötter!”

Redan under Antiken sågs kvitten som en symbol för lycka, kärlek och fruktbarhet.

Atensk lag krävde därför att den unga bruden skulle äta kvitten på tröskeln till brudkammaren med hopp om att hon skulle ge brudgummen lika många barn som fröna i den kvitten hon hade ätit.

Kvitten användes också mot berusning. ”Genom att äta kvitten när man dricker hindrar man vinångorna att gå en åt huvudet” (Simon Seth, läkare på 1000-talet e.Kr.).

Namnet kvitten kommer från det grekiska ordet ”kydomalon”. Kydonia är en stad på Kreta och ”malum” betyder äpple. Kydomalon är alltså äpplet från Kydonia och artnamnet ”cydonium” kommer alltså från kydomalon.

Växten betraktad på annat sätt

Kvitten är en delikat och ömtålig växt som har lärt sig att skydda sig. Detta skydd består dock inte av ett hårt yttre, utan snarare ett mjukt och ludet skal. Fruktens träiga struktur hjälper den att behålla fukt. Det höga innehållet av växtslem förbinder eteriska oljor och fetter med vatten.

Växten i våra produkter

På samma sätt som kvitten skyddar sig och håller sig mjuk på utsidan vårdar den huden i Dr. Hauschkas hudvårdsprodukter. De kvittenfrukter som används är ekologiskt odlade. Det kvittenfröextrakt som används i många av Dr. Hauschkas hudvårdsprodukter utmärker sig genom sina särskilda hudvänliga, irritationslindrande och antiinflammatoriska egenskaper. Dessutom reglerar det hudens naturliga fukthalt. Dr. Hauschka är den enda kosmetikatillverkaren som dessutom använder kvittenvax, som skyddar huden och samtidigt låter den andas.

♦♦♦♦