Beskrivning

Salvian är elegant med sina smala blad täckta av gröngrått dun. Detta silkeslena skikt är det första tecknet på att det handlar om salvia. Om man gnuggar bladen kommer doften som sprider sig ge det avgörande beviset. Salvia är en 20 till 60 centimeter hög halvbuske. Den undre halvan är förgrenad, medan den övre delen av stjälkarna är mjuk och luden. Från juni till juli täcks busken av ljus- till blåvioletta blommor som samlar sig i axliknande blomsterkransar och sträcker fram en av sina två läppar. Det sistnämnda är ett tecken på att salvia tillhör familjen läppblommiga (kransblommiga) växter. Det lönar sig att titta lite närmare på dessa små, vackra blommor med munformade läppar och ståndare som sticker ut som tungor.

Användning

Salviate läker inflammation i tandkött, mun och svalg. Teet motverkar dessutom svettningar, har en lugnande inverkan på slemhinnor och en gynnsam effekt på magen och tarmarna. Den eteriska oljan desinficerar och hjälper mot kramp, en egenskap som stöds av de garvämnen den innehåller. Inom homeopatin används salvia främst för att förhindra svettning.

Värt att veta

Salvia var redan i början av medeltiden väl utbredd i Centraleuropa. Tack vare Jungfru Maria hade den ett rykte om sig att kunna ge evigt liv. Enligt en legend ska Jungfru Maria med Jesusbarnet ha gömt sig från Herodes under en salviabuske under sin flykt till Egypten. Många talesätt om salvian vittnar om växtens läkande egenskaper. Under antiken frågade man sig till och med ”Cur moriatur homo, cui salvia crescit in horto?” (ung. Hur kan den dö som har salvia i sin trädgård?).

Salvia är en av de starkaste augustiörterna som tillägnas Jungfru Maria på Jungfru Marias himmelsfärdsdag i den katolska världen. Dessa viktiga läkeväxter var örter som skulle skydda mot trolldom, brand och hagelskurar. Dessutom skulle de öka fertiliteten och göra det lättare att föda barn. Örterna lades också i frölådan och kistor vid begravning. Många av örterna användes som rökelse under religiösa högtider. Förutom rölleka, gråbo, slåttergubbe, ringblomma och salvia användes kända kryddväxter som libbsticka och dill som medicin.

Växten betraktad på annat sätt

Även om salvians naturliga miljö är det varma Medelhavsklimatet kan den motstå kalla vintrar. Den vintergröna lilla busken ser faktiskt friskare och vitalare ut om vintern – ett uttryck för växtens starka energi förknippad med människans fysiska livskraft. Salvia har därför en nära relation till huden som ett utsöndringsorgan och svettkörtlarnas aktivitet. Salvia förstärker relationen med den fysiska kroppen och har en värmande effekt.

Växten i våra produkter

Salvians värmande och reglerande egenskaper ingår i en mängd av Dr. Hauschkas hudvårdsprodukter. 

♦♦♦♦