Beskrivning

Gräshopporna sjunger, solen värmer i ansiktet och luften är klar med en doft av kryddor. Dofter berättar historier. Rosmarin ger oss bilder av Medelhavet där den ursprungligen hör hemma. Busken har blågröna, nålformade blad och kan bli upp till två meter hög. Från mars till maj är den täckt av ljusblå blommor med läpp och hjälm, som sitter på de övre delarna av grenarna. Denna vintergröna buske trivs bra i varma och torra sluttningar. Som vildväxande är busken känslig för frost. I vår del av världen kan den därför bara planteras utomhus på skyddade platser. Det är för övrig mer vinterbeständiga odlade sorter som tål temperaturer ned till -15 °C.

Användning

Rosmarin stärker cirkulationen och balanserar nervsystemet. Den används mot kolik, reumatism, gikt, kroniskt svaghetstillstånd och lågt blodtryck. Invärtes hjälper rosmarin också mot uppblåsthet, gasbildning och milda krampaktiga smärtor i mage, tarm och gallblåsa. Vid sparsam användning som krydda gör den all mat lättare att smälta.

Värt att veta

När det gäller ursprunget till ordet rosmarin är man inte helt överens. Vissa menar att det kommer från grekiskans ”rhops myrínos”, som betyder ”väldoftande buske”. Andra tror att namnet härstammar från det latinska ordet ”ros” som betyder dagg och ”mare” som betyder hav, och syftar på rosmarinens tendens att växa i kustområden.

I forna tider var rosmarin tillägnat gudinnan Afrodite och användes som smycken av både människor och gudar.

Under det första århundradet e.Kr. tog koloniserande munkar med sig rosmarin över Alperna till norra Europa.

På 1500-talet uppnådde rosmarinen berömmelse genom destillatet ”Aqua Reginae Hungariae”. Destillatet, som består av färska rosmarinblommor och alkohol, utvecklades speciellt åt drottning Isabella av Ungern. Hon var förlamad och led av gikt, och destillatet sägs ha botat henne helt och gett henne så mycket ny livskraft att en polsk kung ville gifta sig med 72-åringen.

Enligt gamla seder är rosmarin en symbol för kärlek och används vid dekoration för bröllop. Det sades att den som tog på en blommande rosmarinbuske snabbt skulle bli kär och gifta sig. Män som inte märkte doften av rosmarin sades sakna förmågan att älska.

Men rosmarin är också en växt förknippad med döden. Hur dessa två motstridiga bilder har uppstått är upp till var och en att se.

Växten betraktad på annat sätt

När vi vill veta hur en växt luktar sticker vi spontant näsan i blomman. De eteriska oljorna strömmar vanligtvis från själva blomman, men detta gäller inte rosmarin. Doften kommer inte bara från blommorna, utan också från bladen. Dessa är så fulla av eteriska oljor att doften blir hängande i luften. Blad som är som blommor? Å ena sidan avger de dofter. Å andra sidan drar de ihop sig till tunna nålar som inte längre kan kallas blad. Här har solen lämnat sina formande spår, och för varje varm Medelhavssommar som rosmarinen upplever drar den glatt till sig solen och ger den vidare till oss. På så vis är rosmarin värmande samtidigt som den är formgivande, strukturerande och stimulerande.

♦♦♦♦