Beskrivning

När de skirt röda äppelknopparna slår ut i maj och juni har våren nått sin kulmen. Denna blomsterprakt kan vara översvallande, i synnerhet hos de träd som växer vilt i naturen och kan bli upp till 15 meter höga med en stor utsträckt trädkrona. Så snart de vita eller lätt rosafärgade bladen faller ner från de blommor som pollinerats av bin, täcker de marken som nyfallen snö. Det räcker till en hel skörd, eftersom bara fem procent av dem kommer att bära frukt. Äppelträdet har allt, det är en av de viktigaste nektarkällorna för våra bin.

Botaniskt sett är äpplet ingen frukt utan en stenfrukt. Den växer inte ur det befruktade fruktämnet utan i stället ur blombotten som har svällt upp kring fruktämnena och omsluter dem. I de intorkade strukturerna på stjälken på andra sidan äpplet kan man känna igen blomrester som, liksom hos alla rosväxter, har femflikiga blad. När man skär igenom äpplet ser man även att kärnhuset också består av fem delar, vilka i sin tur har vuxit fram ur fem fruktblad med fröanlag. De pergamentliknande rummen i kärnhuset, endokarpet, är botaniskt sett själva frukten, och den korrekta beteckningen är kärnfukt.

Användning

Polyfenoler och flavonoider, som förekommer rikligt i äppelskalet, verkar inflammationshämmande, fångar upp fria radikaler och skyddar mot cellskador. Enligt olika långtidsstudier hjälper ett dagligt intag av äpplen att förebygga tarmcancer. Detta skulle också skydda mot nervcellsskador, sänka kolesterolvärdet och reglera blodsockervärdet. Vid laboratorieförsök har oligosackarider som utvinns ur äpplet visat sig ha en högre celldödande effekt än kemoterapeutika.

Värt att veta

Det vetenskapliga namnet Malus kan härledas från det grekiska ordet malon = äpple, men man vet inte varifrån detta begrepp ursprungligen kommer. Med domestica från latinets domesticus = hus, inhemskt betecknas frukter som odlas nära bostaden eller hushållet.

Äpplet hör till de äldsta odlade växterna. I faraonernas gravar hörde äpplen till gravgodset. I Kazakstan lär äpplen ha odlats sedan 10 000 år f. Kr. och namnet på Kazakstans största stad Almaty kan översättas med ”äppelstaden”. I äldre skriftliga källor finns det belägg för att babylonierna på 700-talet f.Kr. odlade äpplen i kung Marduk-apla-iddinas läkeväxtodlingar (700- till 600-talet f. Kr.) som skulle användas som läkemedel. Det var romarna som tog med sig kulturapeln från Asien till norra Europa via Grekland. 

I alla eurasiska kulturer är äpplet en symbol för kärleken, sexualiteten, fruktbarheten och moderns bröst som ger barnet näring – och det tillhör de gudar som symboliserar detta. Hos babylonierna förkroppsligades Venus i planeternas gudinna Ishtar, hos grekerna Afrodite och hos germanerna Idun, ungdomens och odödlighetens gudinna. Idun och även hesperiderna, grekiska nymfer, vaktade gyllene äpplen i sina trädgårdar som gav evig ungdom och odödlighet. Äppelträd eller äpplen på bilder med Maria, Josef och Jesus är alla symboler för Marias goda fruktbarhet.

Att äta ett äpple kunde även ge kunskap och skapa förändring. Adam och Eva fördrevs ur Edens lustgård efter att de ätit av ett äpple från kunskapens träd. På äldre bilder som illustrerar Domedagen håller den som förlåtits för alla sina synder ett äpple i handen ? en symbol för det återvunna paradiset. När Maria på äldre avbildningar ger Jesus ett äpple, tar Jesus Kristus på sig världens synder. Maria överlämnar denna makt till honom genom äpplet.

Snövit faller i en dödsliknande sömn efter att hon smakat på ett förgiftat äpple. I denna och i en annan saga av bröderna Grimm ? Mor Hulda, i vilken äppelträdet ropar ”Skaka mig, skaka mig och plocka mina mogna äpplen” ? står äpplet för konfrontationen med den kvinnliga sexualiteten. Här ser vi det igen ? kärleksäpplet.

Men låt oss återgå till romarna. De var de första i Centraleuropa som började med målinriktade äppelodlingar och som spred kunskapen om hur man ympade växter. De visste att fröerna från kulturapeln växte och blev till träd, vars äpplen inte delade moderträdets egenskaper. Äpplet är inte fröbeständigt som det heter på fackspråk. Därför förökade man de goda sorterna genom ympning av sticklingar på ett kraftigt underlag ? en metod som de spred kunskap om från och med ca 100 år f.Kr. till Roms nordliga provinser, där de planterade upp till 1.000 olika äppelsorter.

Dagens kulturapel uppkom förmodligen genom en naturlig korsning mellan det asiatiska vildäpplet (Malus sieversii) och det orientaliska äpplet från Kaukasus (Malus orientalis). Äpplena från de första korsningarna var fortfarande små och mycket sura. Under årtusendenas gång har det dock genom korsning och urval skapats mellan 20.000 och 25.000 olika äppelsorter, vars tyska namn återspeglar deras många olika former: Några av sorterna är Klapperäpfel (äpplen som skallrar), Gulderlinge, (gyllingar) Rosenäpfel, (rosenäpplen) Pfundäpfel,  (pundäpplen)  Renetten, (renetter)  Streiflinge, (randiga äpplen) Spitzapfel (spetsäpplen) eller Plattäpfel (plattäpplen), men i dag hittar vi bara ungefär 30 av dessa sorter i butikerna. De andra anses inte vara lönsamma. På 1960-talet övertalade man till och med äppelodlarna att fälla sina äppelträd. I Tyskland fick de en EG-premie på 50 pfennig för varje fällt träd (vilket då motsvarade priset för två och ett halvt ägg eller 100 g fläskkött) och 5 miljoner träd offrades under kampanjen. Då var syftet att driva igenom den standardiserade äppelsorten Golden Delicious. Som tur var följde inte alla uppmaningen, så fram till i dag har pomologer, äppelälskande forskare, återigen kunnat hitta 2.000 olika äppelsorter i Tyskland och på sätt även kunnat ge ett viktigt bidrag till den biologiska mångfalden. För att bevara denna mångfald behöver träden ständig vård och uppförökning, eftersom äppelträden bara blir runt 100 år gamla.

Växten betraktad på annat sätt

Äppelträdet är en symbol och en växt som följer med oss människor året runt och den finns överallt, vilket gör att man litar på den även när man sover. Äpplet står människan mycket nära – och som odlad växt är den hennes följeslagare sedan urminnes tider. I Dr. Hauschkas nattserum gör äppelblom att huden öppnar upp sig inför förnyelseprocessen under natten. Äpplets frukter är proppfulla av hälsa och fräschör – det är deras utstrålning som vi vill ha och som vi möter när vi ser oss själva i spegeln morgonen därpå.

Växten i våra produkter

Äpplet användes första gången i nattserumet bland Dr. Hauschkas hudvårdsprodukter. Till detta har Dr. Hauschka valt ut de äppelsorter som visar både äpplets skönhet och mångsidighet: det ska vara milt, rosigt, krispigt, saftigt och vitalt – på samma sätt som huden ska vara efter en natts återhämtande vila. Dessutom vill man gärna få en balans mellan sötma och syrlighet samt ett skyddande, men mjukt skal. Därför valde vi att använda oss av rosenäpple som har bevarats fram till våra dagar. Vi får äpplen från kontrollerade biologiska odlingar i Tyskland. Dess nyskördade äppelblom och frukter förädlas i tillverkningsprocesser som vi själva tagit fram – äppelblom i form av rytmiserade extrakt och frukt i form av hydrolat

♦♦♦♦