Dr. Hauschka

Slån

Synonymer: Slånbärsbuske
Vetenskapligt namn: Prunus spinosa
Familj: Rosväxter (Rosaceae)

Habitat

Slån är en tålig buske som härstammar från Centraleuropa. Idag är den emellertid utbredd i många delar av världen – från södra Sverige till Uralbergen, och de stora områdena i Västasien, Nordafrika och Nordamerika.

Beståndsdelar

Innehåller flavonglykosider, kumarinderivat, garv- och bitterämnen, syror, vitamin C och spår av amygdalin (blåsyraglykosid).

Beskrivning

Denna täta, rikt förgrenade och taggiga buske kan bli upp till tre meter hög och blommar från mars till april. De små, vita och doftande blommorna utvecklas innan bladen. Normalt sitter blommor ensamma på korta stjälkar, men eftersom de sitter så nära varandra och täcker hela grenens längd verkar det som om busken är helt vittäckt. I maj, efter att blommorna dykt upp, utvecklas de ovala, sågtandade bladen. På sensommaren följer de små, blåsvarta och plommonliknande frukterna som har ett grönt och surt fruktkött. Dessa stenfrukter har en diameter på en centimeter och kan först ätas efter ett par frostnätter. Taggarna är för övrigt omvandlade sidoskott.

Slån gillar soliga kullar och torr, lätt lövskog med kalkrik och djup jordmån. Tillsammans med andra växter i familjen rosväxter bildar den ofta ogenomträngliga taggiga snår. Den ljusälskande slånen är särskilt motståndskraftig mot skadedjur och snitt. Busken kan snabbt kolonisera platt mark och sprider sig med frön genom däggdjur och fåglar, liksom med hjälp av rotskott. Även på blåsiga platser trotsar den naturens krafter. Det är därför inte förvånande att slån var den första växten som användes för att stabilisera sluttningar och torra backar, utveckla grönområden av slagghögar och ödemark samt som vind- och snöskydd. Ta man också med att busken betraktas som en honungsväxt är det inte långt ifrån en perfekt buske.

Trots slånens starka spridningskapacitet har växten till stor del försvunnit från åkerlandskapet till följd av moderna jordbruksmetoder där mindre jordområden är opraktiskt. Nyare ekologisk forskning har dock visat på nyttan av plantering av häckar i jordbrukslandskapet och motiverat varför de bör skyddas.

Användning

Slånen har adstringerande (sammandragande), milt urindrivande, lätt laxerande och antiinflammatoriska egenskaper. Avkok på torkade blommor används för att rena blodet vid hudsjukdomar och reumatiska åkommor och som munskölj vid mindre inflammationer i slemhinnorna i mun och svalg. Mos eller sylt på slånbär används mot aptitlöshet.

Värt att veta

Den som försökt ta sig igenom en slånbärsbuske kommer snabbt att förstå varifrån det latinska namnet ”spinosa” (taggig) kommer. Namnet slån är av germanskt ursprung (från fornhögtyskans ”slêha”) och är troligen besläktat med det fornbulgariska namnet ”sliva” och det latinska ordet ”lividus”, som betyder blåaktig. Namnet ”slån” syftar alltså på buskens blå frukter. Släktnamnet ”prunus” kommer från det grekiska ordet ”proumnon” och betyder plommon, som tillhör samma växtfamilj som slån.

Slån var mycket tidigt en viktig växt och var känd redan under yngre stenåldern. Vid arkeologiska utgrävningar av neolitiska pålbyggnadsbosättningar har fruktstenar från slån påträffats. Araberna, grekerna, romarna och människorna under medeltiden använde blommorna och frukterna som läke- och livsmedel. Asklepiades och Andromachos lovprisade till exempel en tjock saft av slånbär som ett effektivt botemedel mot dysenteri. Den anspråkslösa slånens sega trä användes tidigt i jordbruket. Från barken framställde man ett genomskinligt, lackaktigt, ljus- och vattenfast bläck och från frukten och barken röda och rödbruna färgämnen för färgning av ull och lin. De gamla germanerna kände också till slånens skyddande verkan. Tillsammans med hagtorn användes busken i de första trädgårdshäckarna för att skydda äppelträd och örter från olika vilda djur.

Det indoeuropeiska ordet ”gher” som betyder ”att fånga” utvecklade sig för övrigt till ordet ”ghortos” som betyder ingärdat, stängt. Det var alltså staketet som gav trädgården dess namn, det vill säga det flätade staketet eller den skyddande häcken som omsluter en bit mark runt huset. På vissa platser menade man också att slån kunde skydda mot trolldom och förutsäga framtiden. Grenar av slån användes som rökelse för att hedra helgonet Odile, och på valborgsnatten användes den som rökelse tillsammans med enbuske och vinruta. Bönderna följde för övrigt två ordspråk som gällde slånens blomning:

”Ist die Schlehe weiß wie Schnee, ist´s Zeit, dass man die Gerste säe.” (ung. När slån är vit som snö är det dags att så korn).

”Je zeitiger im April die Schlehe blüht, umso früher vor Jakobi die Ernte glüht.” (ung. Ju tidigare slånen blommar i april desto tidigare kan bönderna skörda).

Slån erbjuder ett rikt dukat bord för många djur.
De frodiga blommorna är en välkommen plats för tidiga insekter som många vildbin (sandbin, gökbin och andra), humlor, skalbaggar och flugor. Bladen, som utvecklas senare, är speciellt populära bland fjärilslarver, som till exempel podaliriusfjäril och eldsnabbvinge och den lilla utrotningshotade påfågelspinnaren.

Särskilt populära är de bland de sociala spinnmalarna, som bygger silkesaktiga tält i grenarna och ibland är så många att slånbestånden helt äts upp. De fåglar som har sina bon i slån, som törnskatan och gulsparven, bor i Schlaraffenland. För fåglar och möss som är beroende av bär på vintern är den taggiga busken både ett ovärderligt skafferi och en överlevnadsgaranti.

Idag använder man fortfarande slånbären för att tillaga varma drycker på kalla vinterkvällar. Varm slånsaft gör det mysigt när snön blåser utanför. Men även gelé och sylt på slån erbjuder vitaminrika läckerheter.

I folkmedicinen har slån också ett eget fascinerande bruk. I Tyrolen i Österrike fäster man växten på vänstra bröstet för att förhindra gulsot. I vissa områden äter man tre slånstjälkar tre gånger i följd för att skydda sig mot feber och gikt.

Växten betraktad på annat sätt

Tidigt på våren, innan de unga skotten och bladen börjar komma, omger slån sig med ett strålande vitt blomsterhav. Men det är inte förrän senare under året, när den första frosten kommer, som bären mognar och blir söta. Därför visar slån tveksamt upp sina vitala krafter. Blommorna som har blommat under vintern hjälper den mänskliga organismen att ta sig igenom vintern och anpassa ämnesomsättningen till våren. Den livskraft som finns i bären verkar stärkande vid utmattning.

♦♦♦♦