Beskrivning

Svart te, i tepåsar eller löst, framställs av teplantans unga skott och blad. Busken kan bli upp till 15 meter hög och och på plantagerna trimmar man buskarna för att enklare kunna skörda teet. De långa, blanka och mörkgröna bladen sitter så tätt att teodlingarna på avstånd ser ut som ett hav av gröna kuddar. De starkt doftande, vita blommorna kan bli upp till tre centimeter stora och har ett stort antal gula ståndare. Till utseendet liknar de kamelior, som tillhör samma familj. Tebusken tycker om milda och regniga klimat och trivs bäst i tropiska och subtropiska områden.

Användning

Svart te är inte bara en stimulerande dryck som är populär över hela världen (den mest druckna efter vatten). Det koffein det innehåller stärker koncentrationen och reaktionsförmågan, stimulerar produktionen av magsyra och ökar hjärtats slagkraft. Svart te är rikt på garvämnen, vilket gör drycken urindrivande och effektiv mot diarré och mikroorganismer som orsakar diarré. Te hämmar vidare tillväxten av bakterier i slemhinnorna i munnen och minskar produktionen av syror som är skadliga för tänderna. Te innehåller mer fluor än något annat vegetabiliskt näringsämne och hjälper till att förhindra karies på flera sätt. Utvärtes användning av te lindrar klåda och eksem, till exempel vid neurodermit.

Värt att veta

Namnet te härstammar från Min-dialekten i den sydkinesiska staden Xiamen, där det kinesiska skrivtecknet för te uttalas ”te”. I norra Kina, där man talar mandarin, uttalas ordet ”cha” och det är från detta uttal som bland annat det ryska, arabiska och turkiska ordet ”chai” har uppkommit. Det vetenskapliga namnet ”camellia” fick tebusken av Carl von Linné till heder av Georg Josef Kamel (1661-1706). Kamel var en österrikisk apotekare vid den mähriska jesuitmissionen i Manila och den första som beskrev den filippinska växtvärlden på ett systematiskt sätt. Termen ”sinensis” avser teplantans kinesiska ursprung.

Den första referensen till svart te kommer från Kina omkring år 2700 f.Kr. Enligt en kinesisk legend var det den legendariska kejsaren Shennong som upptäckte teet. Han ska, när han kokade vatten över en lägereld med kvistar från tebusken, ha tappat några kvistar i det kokande vattnet. Shennong tros också vara författaren till Shen nung pen Ts'ao king, den äldsta boken om läkeväxter och åkerbruk.

Den japanska Zenmästaren Eisai (1141-1215) lärde sig att dricka te i Kina och utvecklade därefter grunden till den japanska tekulturen.

Teet kom till Europa via Venedig runt år 1550. På den tiden kunde man bara köpa mindre mängder, och teet såldes på apotek till extrema priser. Större mängder te importerades först runt 1610 av nederländska handelsmän.

I Indonesien började man odla te på 1700-talet. I Indien och på Sri Lanka satte odlingen igång på 1800-talet på initiativ av britterna, som ville göra sig oberoende av den kinesiska importen. Indien är idag den näst största regionen för teodling.

Svart te framställs genom fermentering, som är en enzymatisk process. Enzymerna finns i de färska bladen och när bladen bryts sönder öppnas cellstrukturerna och oxiderar vissa innehållsämnen, som till exempel garvämnen. Dessa gör att tebladen ändrar färg och smak. Efter en viss tid värmer man upp tebladen för att inaktivera enzymerna och stoppa fermenteringen. Teets smak och färg beror på fermenteringstiden. Oolong-te till exempel, har en mycket kort fermenteringstid, medan grönt te inte fermenteras alls.

Det faktum att te som får dra en kortare tid är mer stimulerande än det som får dra en längre tid har med innehållsämnenas olika löslighet att göra. Koffein löser sig till exempel lättare i vatten än garvämnen. Te som har fått dra under en längre tid innehåller därför garvämnen, som i sin tur fördröjer upptaget av koffein.

Läkemedelsindustrin använder restprodukter från teproduktionen för att isolera koffein.

Växten i våra produkter

Vid utvärtes användning skyddar garvämnena i svart te känslig hud och gör så att slapp hud drar sig samman. Blöta påsar med svart te har en lugnande effekt på svullna ögonlock och rodnad runt ögonen.

♦♦♦♦