Beskrivning

En växt som alltid finns längs kustremsan vid tropiska stränder är kokospalmen, en palm som kan bli upp till 30 meter hög. Högst upp i palmen växer mellan 30 och 40 imponerande palmblad samlade i en rund topp och de kan bli upp till fem meter långa och väga mellan tio och femton kilo. De smala segmenten i palmbladet är rörliga och hålls ihop i bladets nedre del. På så vis kan den törstiga kokospalmen lägga segmenten över varandra så att bladen skyddar den mot för hög avdunstning. Palmbladen växer spiralformade och för det mesta medsols från stammens översta topp. Det första året sträcker de sig uppåt, det andra året vågrätt och det tredje året hänger de neråt för att sedan falla av och lämna efter sig bladärr på stammen.

Att palmbladen är rörliga är en ovärderlig fördel i de starka tropiska vindarna. Stammen är också konstruerad för att kunna böjas. Den tjockare basen och utsidan är betydligt mer stabil än toppen och stammens inre. Kokospalmen är djupt förankrad i marken med sidlänges rötter som sträcker sig fram till grundvattnet, och stammens töjbarhet är så stor att den till och med kan stå emot tsunamier.

När kokospalmen är mellan fem och sju år gammal börjar den blomma. Under hela året växer då blomställningar ut ur bladvecken i form av gula kvistar med upp till 40 pistiller vid basen och mer än 10 000 ståndare ut mot spetsen. Ståndarna öppnar sig cirka två veckor före pistillerna för att förhindra självpollination. Pollen sprids med vinden och olika insekter. Efter pollinationen blir pistillerna till kokosnötter, vars olika utvecklingsstadier sker parallellt med blomningen, ett typiskt kännetecken för tropikerna: det är omöjligt att avgränsa tydliga perioder för blomning och skörd till olika årstider för många tropiska träd, allt verkar hända på samma gång.

Kokosnöten är botaniskt sett förresten inte alls någon nöt, utan en stenfrukt på samma sätt som till exempel mandeln: fröet och frövitan – det ätbara vita kokosköttet med brunt skinn – är omslutet av ett träigt kärnhus, det bruna kokosskalet som man gärna tillverkar olika föremål av.

När man har tagit bort det trådiga, oätbara fruktköttet och det hårda fruktskalet säljs denna kärna i affärerna. Det tar ungefär ett år för en kokosnöt att bli helt mogen. Under denna tid pågår en häpnadsväckande förändring i dess inre: det rikligt förekommande kokosvattnet verkar försvinna helt och ur detta geléaktiga mjuka, tunna skikt utvecklas i stället ett fast, tjockt kokoskött.

Kokosnöten är visserligen mycket tung när man väger den, men den kan simma och på så sätt spridas. Flytkraften får den från det trådiga fruktköttet som stänger inne luft och det vattentäta slutna hålrummet i frökärnan. Om den faller ner i havet kan frukterna nå nya stränder och börja gro när de väl kommit i land. Skottet skjuts då ut ur en av de tre öppningar som finns i kärnan. Den som vill komma åt kokosvattnet borrar upp kärnan precis vid dessa aktiva öppningar.

Användning

Späda palmknoppar, palmhjärta (d.v.s. palmmärg), det vita kokosköttet och kokosnötternas vatten är omtyckta livsmedel. I de länder där kokosnöten odlas är det vanligt att omogna, gröna kokosnötter säljs i gatustånd för att drickas. När frukterna är sex till sju månader gamla och fortfarande gröna kan de öppnas med en machete så att man kommer åt det sötaktiga, nästan helt klara kokosvattnet. Detta är förresten sterilt, innehåller praktisk taget inget fett och har samma isotoniska värde som blod. Traditionellt sett har kokosvatten därför använts som infusionslösning i olika nödsituationer.

En viktig ingrediens i det asiatiska köket är kokosmjölk som inte ska förväxlas med kokosvatten. Kokosmjölk är urpressad saft från en blandning av färskt rivet kokoskött och vatten. Kokosgrädde däremot är en blandning av kokosmjölk och kokosolja.

Man kan dock få fram ytterligare en vätska ur kokospalmen – palmnektar – som är rik på vitamin B och som huvudsakligen utvinns ur palmens blomställning. Om palmnektar får jäsa får man palmvin, om den koncentreras får man palmhonung och palmsocker och om den bränns tillsammans med rismäsk kan man framställa arrak. Palmvin kan även jäsas till palmvinäger.

Av det torkade kokosköttet, så kallad kopra, kan man få riven kokos eller kokosolja. Kokosolja härdar redan vid rumstemperatur, vilket gör att den ofta betecknas som kokosfett eller kokossmör. Den kan även användas som stek- och frityrolja som kan värmas upp till höga temperaturer.

Kokosfett används dock inte bara i matlagning, utan även i tvålar, läkemedel och hudvårdsprodukter. Det stabiliserar ingredienserna i ett recept och gör huden smidig. Kokosoljan tränger långsamt in i hudskikten och gör så att huden känns silkeslen. Den passar därför bra som massageolja. Man tillskriver också kokosoljan UV-absorberande egenskaper, som dock är ganska små och måste kompletteras med andra solskydd. Många solskyddsmedel har dock en bas av kokosolja.Kokosoljan har en terapeutisk användning vid lusbekämpning, den är nämligen en ingrediens i flertalet lusschampon. Även en del mygg- och fästingmedel har kokosolja som verksam komponent. I Afrika och Sydostasien använder man kokosolja för att behandla hudsår som läker dåligt eller är infekterade.

De delar av kokosnöten som inte kan ätas kan också användas på många andra sätt: till exempel används det trådiga fruktköttet som fyllnadsmaterial till madrasser, trådarna från de omogna frukterna används för reptillverkning, stammarna används till att bygga hus med, palmbladen för att täcka tak och fläta korgar och kärnhusen används som bränsle, till knappar, nyttoföremål, musikinstrument eller för drivmedelsproduktion.

Värt att veta

Det vetenskapliga namnet Cocos kan härledas från det spanska ordet coco = skalle, huvud och är en träffande beskrivning av kokosnöten. Nucifera har bildats av latinets nux = nöt och ferre = bära, och betyder alltså ”som bär nötter”.

Kokosolja ska inte förväxlas med palmolja som utvinns ur oljepalmen (Elaeis guineensis) och för vilken jättestora arealer av tropisk regnskog skövlas för att ge plats åt oljepalmsodlingar. Kokospalmsodlingen är däremot mestadels småskalig och ger odlarna en god försörjningskälla eftersom växten kan användas till så många olika saker. Avfallna blad och skalavfall från 35 palmer räcker till exempel för att ge ett indiskt hushåll på fem personer bränsle under ett helt år. I blandodlingar ger de stora bladen skugga åt andra grödor.

De mogna kokosnötterna faller inte alltid direkt ner på marken. Därför får plockare klättra upp i palmerna. I Thailand och Malaysia har man dresserat makaker i att plocka de mogna frukterna från träden.
Dr Heinrich Schlinck (1840–1909) som ägde ett raffinaderi för tekniska vegetabiliska oljor utvecklade i slutet av 1800-talet en process för framställning av kokosfett och 1887 lanserades produkten under namnet ”Mannheimer Cocosnussbutter” (d.v.s. kokosnötssmör från Mannheim).

Det tyska jordbruksförbundet ansåg nog att kokosfettet var en allvarlig konkurrent till deras smör. De protesterade i alla fall mot detta namn, så att Schlinck från och med 1892 var tvungen att saluföra produkten under det skyddade varumärket ”Palmin”, vars namn kom från ordet palm. Faktiskt gick det nya fettet åt som smör i solsken. Vid slutet av 1800-talet fanns det nästan bara animaliska fetter på marknaden, men dessa var dyra och tillgången var begränsad på grund av den snabba befolkningsökningen. Det billigare palminet fyllde försörjningsluckorna. Kokosfett har faktiskt en del näringsfysiologiska fördelar jämfört med vanligt smör. Det är visserligen baserat på mättade fettsyror, men huvudsakligen då fettsyror med medellånga kedjor av kolatomer som till exempel laurinsyra, som matsmältningssystemet kan ha nytta av. Laurinsyra finns bland annat i modersmjölken.

I Filippinerna har flera olika legender vuxit fram kring kokospalmen, bland annat följande skaparmyt: För länge sedan, när jorden fortfarande var öde och tom, härskade tre gudar över universum ovetandes om varandra. Guden Bathala levde på jorden och ormguden Ulilang i molnen. Den bevingade guden Galang däremot flög gärna från plats till plats. När Bathala och Ulilang träffade varandra för första gången gick det tre dagar innan det blev en sådan maktkamp mellan dem att de ansåg att det enda sättet att övervinna stridigheterna var med en duell.

Bathala dödade då ormguden som han brände och sedan grävde han ner hans aska. Med den resande guden Galang skapade Bathala däremot en så nära vänskap att de levde tillsammans under flera år. När Galang blev svårt sjuk och visste att han skulle dö, bad han sin vän att begrava hans lik på den plats där ormgudens aska grävts ner. Det var inte utan förvåning att Bathala upptäckte att ett jättelikt träd med långa blad och runda frukter växte upp från denna dubbelgrav: en kokospalm.

I trädet såg han föreningen mellan de två gudarna: stammen hade formen som ormguden Ulilang, de fjäderliknande palmbladen påminde honom om hans vän Galangs vingar, och i kokosnötterna tyckte han sig känna igen Galangs ansikte. Bathala såg ett tecken i detta och började därefter skapa världen. Han skapade växter och djur och till sist människor som kunde försörjas av kokospalmen, himlens träd, på alla tänkbara sätt. Av stammen och palmbladen byggde Bathala det första huset, och kokosnötterna kunde på samma gång tjäna som föda åt människorna.

En annan filippinsk saga går så här: Sultanens dotter Putri var så vacker att oändligt många friare uppvaktade henne varje dag. Hennes far ville att hon skulle gifta sig. Men så som det alltid går i sagor förälskade Putri sig i Wata-Mama, palatsets trädgårdsmästare, när han förklarade henne sin kärlek. Praktiskt nog visade han sig vara en kungason, vars föräldrar hade dödats. Lyckan verkade vara inom räckhåll för det unga kärleksparet när en svartsjuk rival plötsligt dödade och halshögg den unge kungasonen. På det ställe där Wata-Mamas huvud begravdes växte det dock upp en kokospalm som sträckte sig ända upp till fönstret där den sorgsna Putri satt, så att kokosnötterna kunde titta in genom hennes fönster.
Det är förresten inte helt ofarligt att gå under en kokospalm. Varje år världen över dödas 150 människor av kokosnötter. En anledning till nerfallande frukter kan eventuellt palmtjuven (Birgus latro) vara. Denna eremitkräfta, som även kallas för kokoskrabba, klättrar upp i kokospalmen för att leta efter föda och knäcker skalen med sina kraftiga klor för att komma åt kokosköttet. Hela frukter kan då trilla ner. Med en kroppslängd på 40 centimeter och en benbredd på upp till en meter är palmtjuven världens största landlevande kräftdjur.

Växten i våra produkter

I Dr. Hauschkas Lugnande mask, Melissa Dagcreme, Regenererande hals- och dekolletagecreme, Concealer, Light Reflecting Concealer samt Foundation utgör kokosoljan den vårdande basen. För detta ändamål framställer vi en oförädlad ekologisk kokosolja från ett odlingsprojekt i Sri Lanka som både är Naturland- och fair for life-certifierat. Oljan pressas ur fullmogna frukter som varken raffineras, bleks eller deodoriseras. Den behåller därför sin angenäma doft och smak. Naturliga sekundära växtämnen, vitaminer och mineralämnen bibehålls i den oförädlade kokosoljan när man pressar det vita kokosköttet och dess bruna skinn.

Man tar dock inte bara hänsyn till kvaliteten på de ekologiska produkterna och att de ekologiska kokosplantagerna drivs på ett hållbart sätt tack vare blandodling. I centrum för odlingsprojektet står helt klart småbrukarnas bästa, både vad gäller deras sociala och ekonomiska villkor. Det intygar fair for life-certifieringen, en certifiering som införts av det ansedda institutet Institute for Marketecology (IMO). Förutom rättvisa och säkra arbetsvillkor tar projektledarna även hänsyn till odlarnas och medarbetarnas hälsa i oljefabriken. Barnarbete är förbjudet och rättvis betalning och medbestämmanderätt för anställda och odlare är en självklarhet.

♦♦♦♦