Beskrivning

Solen bränner het på Sydafrikas jord. Den som inte vill dö av törst här måste komma på några bra trick. Isörten är expert på vätskeförsörjning och växer i sandig och lerig jord, ja till och med saltrik jord på upp till 0,7 m² stora ytor i det skarpa solskenet. Dess hemlighet göms i de gröna, delvis intensivt röda bladen. De är tjocka, saftiga och översållade med glänsande vätskereservoarer som gnistrar i solen som daggdroppar eller iskristaller. Hur kan den samla på sig så mycket vatten när det är så varmt? Det avslöjar vi längre ner.

 Den ett- till fleråriga, frostkänsliga isörten är från juli till september månad översållad av otaliga vita och ibland även rödaktiga blommor med strålformade kronblad. Denna frodighet står i kontrast till roten som bara är några få centimeter lång och som ger intryck av att bara förankra växten till jorden och inte försörja den alls med vatten. Fruktkapslarna spricker upp vid fuktigt väder och frigör de gråbruna fröerna som behöver det varma klimatet för att mogna.

Användning

Isört ska ha en urindrivande effekt. Den tyske läkaren och homeopatins fader, Samuel Hahnemanns, skrev:

 ”Örtens (Mesembryanth. crystal.) nypressade saft, som är vattnig och smakar äckligt, har rykte om sig, med få underbyggande bevis, att användas mot vatten i knäet (hydrops) och smärtsam vattenkastning (dysuri) som ett urindrivande, förtunnande medel.”

 Isörten används vid behandling av ascites (vätskeansamling i bukhålan), dysenteri, sjukdomar i lever och njurar samt lunginflammation. Används för utvärtes bruk för att lindra klåda, smärta, svullnader och rodnad hud.

Värt att veta

Släktnamnet Mesembryanthemum kan härledas från grekiskans mesembria = middag och anthemon = blomma. Både släktnamnet och den svenska synonymen middagsblomma beskriver blommorna som bara öppnar sig i starkt solljus, alltså oftast vid middagstid. Familjenamnet Aizoazeae, av det grekiska ordet ”aizoon” = evigt levande, kännetecknar robustheten hos vår växt. Vi har ännu inte sagt hur isörten klarar av en sådan stark hetta. Den håller nämligen andan under dagen! Vanligtvis tar växter upp koldioxid under dagen som de med solljusets hjälp omvandlar till socker och syre. Isörten andas genom öppningar på bladens undersida genom vilka de faktiskt också förlorar vatten. Isörten stänger därför dessa så kallade klyvöppningar och andas först efter att solen gått ner. Den upptagna koldioxiden binds till en molekyl som förädlas vidare nästa morgon med hjälp av fotosyntes till socker och syre. Men det är inte allt. Isörten har egenskapen att samla på sig salt – och varför den gör det kan först vara svårt att förstå. Alla andra vanliga växter dör när de kommer i kontakt med för mycket salt. Vi känner till det från kalla vintrar när vägsaltet förstör vegetationen vid vägkanten. Isörten hämtar däremot till och med upp salt från luften om den växer i kustnära klimat och om jorden inte innehåller tillräckligt mycket salt.

 Vad gör den med det? Salthalten utlöser växtens produktion av fruktsyror. Och dessa skapar i sin tur en naturlig fuktighetsfaktor tillsammans med sockeralkoholer, magnesium i rikliga mängder och aminosyran prolin. Dessa innehållsämnen i växten utvinner och binder alltså den lilla fuktighet som finns i närmiljön. Särskilt imponerande är detta om man ser på avskurna stjälkar från isörten. De torkar först ut efter flera veckor!

 Den röda färgen på bladen är ett kompletterande skydd mot värmen. Färgen kommer från så kallade betacyaniner, substanser som absorberar ljus och därmed ger ett naturligt skydd mot solen.

 På grund av den höga salthalten lämnar isörten efter sig salt jord överallt där den växer. Eftersom jorden då blir ofruktbar för andra växter planteras den numera sällan, och i motsats till förr, som skydd mot erosion. Isörtens blad kan ätas som en grönsak och påminner om spenat. I Sydafrika tuggar man på de fermenterade bladen. På Kanarieöarna användes isört tidigare för att utvinna soda (natriumkarbonat), vilket finns i rikliga mängder i askan från denna växt. Därför kallas den även till exempel för Sodapflanze på tyska.

 Förresten, vi kan tacka en sjuksköterska för att vi känner till isörtens helande egenskaper mot klåda, smärta, svullnader och rodnad hud. När Waltraud Marschke arbetade med antroposofiska läkemedel på Lanzarote, en av Kanarieöarna, lade hon märke till den märkliga växten. Efter många empiriska undersökningar av isörten publicerade Waltraud 1998 det hon hade fått veta och sedan dess sprids hennes kunskaper allt mer.

Växten betraktad på annat sätt

Isörtens frodiga blad verkar förena växtens alla egenskaper. Deras rödaktiga färg imiterar blommans karaktär, vätskereservoarerna och fuktighetsfaktorn kompenserar för roten som bara är några centimeter lång och som ger intryck av att bara förankra växten till jorden och inte försörja den alls med vatten. Växtens rot kan ses på samma sätt som våra nerver och sinnesorgan, som till exempel huden. Isörten har integrerat rotens uppgifter i bladen och den gör det på samma sätt i jämna, rytmiska processer hos oss människor. Man kan säga att den hjälper vår irriterade hud när hudens nerver känns irriterade.

Växten i våra produkter

Den motståndskraftiga isörten som har lärt sig att binda fuktighet tillsätts på ett optimalt sätt i Dr. Hauschka After Sun Lotion och Soothing Intensive Treatment  samt Dr. Hauschka Med Kroppslotion Ice Plant, Ice Plant Face Cream och Intensive Ice Plant Cream.

♦♦♦♦