Råvarans egenskaper
Sheaträdet (Butyrospermum parkii) är en sällsynt växt. Dess ursprungliga växtområde är på savannerna i Sudan samt vid Nigers och Övre Nilens källflöden. Det växer inom ett begränsat och ca 30 mil brett område som sträcker sig från Mali via Burkina Faso och till Ghana, Togo och Benin. Endast här - ingen annanstans på jorden - gror detta träd.
Det knotiga sheaträdet blir 10 till 15 meter högt och klarar torka utmärkt. Trädet som innehåller mjölksaft och har läderartade blad blommar inte förrän det har blivit 20 år gammalt, men då blommar det också året om. Vid 50 års ålder uppnår det sin fulla fruktproduktion och bär sedan frukt i över 100 år.
De plommonformade frukterna som blir gröna när de är mogna är det som gör sheaträdet intressant för människan. Botaniskt sett rör det sig om bär med en diameter på upp till fyra centimeter. Med en fetthalt på över 50 procent är fruktkärnorna, som vi kallar sheanötter, en viktig fettkälla för matlagning och hudvård i sin afrikanska hemvist. Dessutom äter man det söta fruktköttet. Det sheasmör som utvinns ur nötterna är numera omtyckt över hela världen. Det är rikt på fleromättade och enkelomättade fettsyror, samt strukturgivande olösliga beståndsdelar som ger det dess smältande, smörlika karaktär. Sheasmöret innehåller vitamin E och provitamin A vilket hindrar det från att härskna.
I Tyskland lanserades produkter med sheasmör för första gången i slutet av 1800-talet. De första större testerna i praktiken ägde rum mellan 1930 och 1952. Frukternas höga fetthalt och den långa hållbarheten utan konserveringsmedel imponerade på kemisterna. I mitten av 1960-talet försvann sheasmöret från världsmarknaden till fördel för kakaosmöret, pådrivet av industriländerna. Under de senaste åren har den värdefulla råvaran dock åter stärkt sin betydelse som en strukturgivande naturlig beståndsdel i kvalitetshudvård.